Om oss

Utan Hans hade Stumpenensemblen inte funnits.                                                                 Hans Polster samlade en grupp teateramatörer, skådepelare, och ett antal människor som just då saknade hus och hem men som platsade i teaterföreställningen “Stumpen”. Den  spelades på en konferens om hemlöshet på stadsteatern i Helsingborg år 2000. Pjäsen är skriven av P C Jersild och handlar om en hemlös, om resan från att ha ett eget hem till att inte ha annat hem än bänken på gatan eller skrubben i en trappuppgång.

Härifrån startade Hans Polster en teatergrupp som självfallet fick namn efter den uppmärksammade föreställningen. Dörren till repetitionerna var öppen för alla som ville vara med, och det var många som var med! Med olika bakgrunder och med olika erfarenheter av inre eller yttre hemlöshet – som Hans brukade säga. Här fanns en plats,  i alla föreställningar som följde genom åren. “Tiggaroperan”, “Ingeborg Holm”, “Mannen från La Mancha”, de många caféprogrammen och så småningom “Tyckte jag hörde hundar”, “Vargens Varning”, “En uppstoppad hund”. Regissör, skådespelare. Inspiratör. Med öppen famn och med stort hjärta.

Nu finns Hans Polster inte med oss längre. Vi ska göra vårt bästa för att föra hans arv vidare.

Stumpenensemblen

Idag repeterar Stumpenensemblen “Lyckliga Gatan” av Bengt Bratt och Kent Andersson, och sammanlagt har vi genom åren repeterat och spelat cirka femton olika pjäser.

2006 gjorde regissören Robert Lillhonga en film om ensemblen, “Teater på liv och död”. Filmen premiärvisades på Göteborgs filmfestival år 2008. Vår uppsättning av Henning Mankells “Tyckte jag hörde hundar” blev uttagen till både ATR-festivalen i Göteborg år 2010 och Riksteaterns teaterfestival i Östergötland året efter. Vi har i alla våra produktioner arbetat med samma koncept som i den allra första uppsättningen, dvs en mix av professionella och amatörer, som har olika kunskaper och erfarenheter både på och bakom scen. Själv kom jag med i Stumpenensemblen i december 2007 då det repeterades Mannen från la Mancha som sen spelades i A-salen i folkets hus.

Sen dess har jag nog gjort det mesta. Allt från att skura golv, koka kaffe till att ha fått stå på scen och nu kan jag dessutom lägga till mitt uppdrag som ordförande. Min vision är att vi ska ha möjlighet att fortsätta med verksamheten i Hans Polsters anda och värva mer fantastiska människor som gör denna gruppen så unik. Jag har ingen annanstans upplevt så mycket värme, kämparanda och kamratskap. Vi skrattar och gråter ihop och ibland blir vi lite oense, men det löser sig på ett eller annat sätt. Jag ser Stumpenensemblen som fullständigt unik. Det är lika delar teater som socialt arbete. Men genom detta bygger vi broar och kärlek och förståelse för att man inte ska allt i livet för givet. Stumpen är här och nu och väldigt äkta. Jag vill också passa på att tacka alla sponsorer och fantastiska människor som stöttat oss genom åren. Inte minst ABF, kulturnämnden och vår nya hyresvärd GELBA. Så fortsätt att komma på våra föreställningar! Det betyder oerhört mycket för oss, och är själva resans mål – även om just det årslånga arbetet med alla gemensamma repetitioner i själva verket är det allra viktigaste! Madeleine Grothén Ordförande i Stumpenensemblen